frontlinjen

Vad skulle Mannerheim ha sagt?

2011-03-05T09:58:00.000-08:00

Idag debatterade jag med SFP på torget i Stensvik. Påståendet att Marskalk Mannerheim skulle vända sig i sin grav ifall han visste att "främlingsfientliga" krafter hänger upp hans porträtt i sina arbetsrum kan jag inte skriva under. I sin mest berömda dagorder från den 14.3.1940 sade han exakt vad Finlands kamp i vinterkriget ( och de andra krigen ) gått ut på. Han beklagade nämligen att vi i fredsavtalet var tvungna att utlämna en del av Karelen "åt en främmande ras med annan livsåskådning och andra moraliska värden".
Naturligtvis var Mannerheim öppen mot andra folk men inte till priset att de får våldföra sig på de värderingar som vi så hårt kämpat för. Ifall vi ser på det hemska som händer i Sverige så hur skulle Mannerheim ha reagerat? Ifall han fått bevittna de judeförföljelser som nu är vardag i bl.a Malmö så hade han nog reagerat med kraft. I dagens Sverige så är det enbart de "främlingsfientliga" sverigedemokraterna som sätter ner foten. De övriga partierna tillåter inte ens att man berättar vilka som står bakom dessa förföljelser.
Idag hotas Norden av en förtryckarideologi "med en annan livsåskådning och andra moraliska värden". Ty vad annat kan sägas om en kultur där det är helt okej att en flicka mördas av sin far och sina bröder och hela släkten applåderar? Denna ideologi, som inte får nämnas vid namn, vill kasta allt det värdefulla vi uppnått genom hård kamp på sophögen. Kvinnornas rättigheter, djurskyddet, tryckfriheten osv skall offras på det mångkulturella altaret. Detta vill majoriteten av Finlands folk stoppa nu.

Nyt ollaan sitten liikkeellä!

2011-03-02T09:17:00.000-08:00

Viime sunnuntaina oltiin Klaukkalan torilla. Teemu ja muut perussuomalaiset vastasivat äänestäjien kysymyksiin. Naapuriteltan demarit näyttivät aika onnettomilta. Yritin kysyä mitä he ajattelevat mm Ruotsin tilanteesta, esimerkiksi Malmön kehityksestä, jossa kansankoti hajoaa niin, että savu nousee. Toisella puolella kaupunkia on palava ghetto ja rikkaat muuttavat omaan aidattuun yhteisöön, Victoria Parkiin.

Täytyy sanoa, että näiden vastausten perusteella demareiden tulevaisuus näyttää aika kiviseltä. Niin sinisilmäisiä ja ylimielisiä niiden vastaukset olivat: "Suomessa panostetaan kotouttamiseen!" "Se mitä tapahtuu muualla ei koske meitä, koska me osaamme nämä asiat!"

Valgrytan puttrar redan.

2011-02-07T08:51:00.000-08:00

Det drar ihop sig till riksdagsval. Igår var jag på öppnandet av Jussi Halla-ahos valkampanj. Samtidigt kommer det hela tiden rapporter om hur galet det står till i landet: "Muslim dödar ung flicka och dränker sig". "Invandrarynglingar (araber) försökte döda busschaufför, livshotande skador". "Utlänning skjuter vilt i restaurang, en person svårt skadad"

I det sista fallet komprimeras det kommande valets viktigaste frågor: Brottslighet, invandring, invandring och brottslighet. Hur är det möjligt att en utlänning med digert brottsregister tillåts vara kvar i landet och dessutom löpa amok så kulorna viner? Man har inget lärt sig av Sellotragedin där en synnerligen våldsam alban, med digert belastningsregister, kunde härja fritt i många år.

Vad krävs för att Brax och Thors skall vakna och göra något åt denna kräftsvulst som kostar oskyldiga människors liv och hälsa? Kanske en storseger för Sannfinländarna och Jussi skulle bana väg för en förändring?

Lite krigshistoria.

2011-01-17T09:34:00.000-08:00

I debatten om disciplinen under de senaste krigen så har man på senare tid diskuterat antalet skjutna desertörer. Professor Ylikangas har ifrågasatt den officiella sanningen Försvarshögskolans officerare har reagerat starkt och med bestämdhet hävdat att de siffror Jukka Kulomaa och Jukka Lindstedt förklarat för slutgiltiga i sina doktorsavhandlingar inte får ifrågasättas.

I sin senaste bok "Yhden miehen jatkosota" kullkastade professor Ylikangas de officiella siffrorna mycket övertygande. Jag skall här kommentera en liten detalj i officerarnas utgångspunkter. Det gäller huruvida en del av de desertörer som skjutits då man försökt anhålla dem skall räknas in i som skjutna. Motiveringen har varit att det inte skett vid fronten (?) och att kriterierna för SJ 5§ inte uppfyllts. Hit hör en del svenskspråkiga desertörer, som Henriksnäs, Sjöholm m.fl, som skjutits på hemmafronten.

Här måste sägas att krigsledningen ansåg att fronten och hemmafronten var samma sak. Överste Marttinen krävde att skyddskårsdistriktet ( Vasa ) vidtar kraftfulla åtgärder för att spåra upp och återbörda desertörer. Då det begav sig skulle ingen ansvarig officer ha kommit på tanken att med måttband mäta hur långt från främsta linjen en desertör hunnit då han skulle anhållas och tvingas tillbaka. En kilometer, fem kilometer eller vilken var kriterierna för att en skjuten skulle räknas som skjuten "vid fronten"?

Någon regel för detta fanns inte och kan inte tänkas ha funnits i rådande läge! I telofonmeddelandena från Aunuksen Ryhmä, Byrå X, ( T 9604/12 ) finns en order gällande alla desertörer och deras gripande där det uttryckligen sägs att SJ 5§ gäller tills personen är gripen och har återförpassats till sitt förband. Ifall Lindstedt m.fl. känner till någon order där det exakta avståndet till linjen för tillämpandet av SJ 5§ finns angivet vore det intressant att läsa den och höra motiveringarna.

Ett nytt år har börjat.

2011-01-01T01:22:00.001-08:00

Gott nytt år åt alla! Nu vid årskiftet kan man skönja ett paradigmskifte i medias rapporter om illgärningar begågna av invandrare. Terroristincidenterna i Sverige har tvingat media att ändra taktik. PI och Sverigedemokraternas inträde i Sveriges riksdag har ritat om mediekartan och de stora tidningar kan inte längre vitpixla gärningsmännen och förvränga fakta.

Mycket återstår dock att göra ty gammelmedia står ännu med ena foten kvar i träsket. Ett inlägg av mig i Hbl gällande "svenskars" terrorplaner i Danmark raderades illa kvickt. Förmodligen var det mitt påstående, att Sverige, som följd av en medveten politik, på kort tid blivit ett näste för alla världens islamister och jihadister, som var för mycket.

Tidigare på året skriade media i högan sky då Jimmie Åkesson i en artikel sagt att islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget! De senaste veckorna har fått allt flere att inse att Åkesson har helt rätt. Men att ändra linje i invandringsfrågan kommer inte på fråga för sådana som Reinfeldt, Thors och kumpaner.

PK-media: Terrordåd var psykfall!

2010-12-15T10:11:00.000-08:00

De politiskt korrekta Sveriges kommentarer visavi terrordådet i Stockholm går i känd stil: Muslimer är likadana som vi! De vill ha fred och demokrati! Bombmannen var ett enskilt psykfall osv! Likväl hörs från samma håll kommentarer åt andra hållet. En ledande socialdemokrat tycker att det är dags för det officiella Sverige att fördöma Lars Vilks karikatyrer, precis som bombmannen krävde! Hur går detta ihop? Ett enskilt psykfall har rätt att sätta den politiska agendan!

För övrigt säger samme sosse att det är dags att till fullo förverkliga Koranens läror om fred och tolerans också i Sverige!

Just det här med psykfall är intressant. Muhammedkarikatyrerna i Danmark ledde till att kravaller där representanter för "fredens religion" slog ihjäl varandra. Över 100, kanske upp till 300 dödades i denna av imamer uppviglade våldsorgie. En bombman är ett psykfall och då tusentals gör samma sak kallar man det religion!

Finlandssvensk stridsmoral.

2010-10-09T00:24:00.000-07:00

Denna text för oss till forskningen kring disciplinära frågor under kriget:
Professor Heikki Ylikangas bok "Yhden miehen jatkosota" fick ett varmt tack av bl.a. statsminister Vanhanen, som fann boken mycket övertygande. Boken är ju ett inlägg i debatten om hur många desertörer och vägrare faktiskt skjutits under våra senaste krig. Jukka Kulomaa och Jukka Lindstedt har gjort doktorsavhandlingar om dessa saker och sedan har de upprepat sina siffror i boken "Teloitettu totuus", som var ett svar på Ylikangas föregående bok.
Debattens vågor har gått höga och skillnaden i synsätt är helt enkelt den att Lindstedt och hans kumpaner utgår från att allt som verkligen inträffat ute i linjen, bland en halv miljon man i extrema förhållanden, rapporterats och bokförts på högsta nivå. Ylikangas utgår från det faktum att långt ifrån allt är känt, ty i de kaotiska förhållandena så blev mycket mörkat och dessutom var det ofta i de lägre kommendörernas intresse att incidenter av dylik karaktär inte fördes till högre stabernas kännedom.
Tyngdpunkten i diskussionen har gällt sommaren 1944 och det verkliga antalet avrättade/skjutna desertörer (ett begrepp som för enkelhetens skull innefattar också vägrare och andra egna soldater) och meningsutbytet kommer garanterat att fortsätta. Gällande 1944 så har ju Kulomaa och Lindstedt angett antalet till ca 60, medan Ylikangas, utgående från bl.a. en av Försvarministeriet år 1945 upprättad lista (T 21407/6) anger antalet till mer än 250. Denna lista, som inte Kulomaa och Lindstedt verkar ha känt till, innefattar ca 400 namn på efterlysta, försvunna och senare dödförklarade desertörer. Ett femtiotal av dessa gäller tiden före 1944 men därtill kommer diverse grupper som inte finns på listan men som med säkerhet deserterat och dött på olika sätt. En försiktig uppskattning är 450 namn från år 1944 och sannolikt har merparten av dessa skjutits som desertörer.
Men eftersom det i två doktorsavhandlingar och i boken "Teloitettu totuus" slagits fast att bara ett enda fall är känt före den order Heinrichs gav den 20 juni 1944 - här syftar Lindstedt på tiden från 30 november 1939 framåt då krigstillståndet var i kraft - så bör denna tid och i synnerhet år 1941 synas närmare. Jukka Lindstedts utgångspunkt är ju den att eftersom bara ett fall, Pekurinen, officiellt rapporterats så finns det bara ett fall. Ylikangas utgår från att fallen är långt fler eftersom långt ifrån allt har berättats. I sin bok bevisar han att redan före den 20-juni ordern så finns det flere för Lindstedt okända fall. Med säkerhet så äro följande avrättade av sin förman: Hukkanen, Porri, Jussila, Pekurinen, Leino, Ketola osv.
Fallet Hukkanen är speciellt, och enligt Lindstedts egna kriterier hör detta hemma på listan. Kanoniär Hukkanen, KTR 14, avrättades av löjtnant Lassi Huttunen i början av april 1940. Hukkanen hade dömts till arrest för förseelser som dels begåtts under vinterkriget. Då Huttunen granskade arrestanterna vägrade Hukkanen att sätta på sig hjälmen och Huttunen sköt honom på fläcken. Löjtnanten hänvisade till krigstillståndet och Hukkanens provokativa uppträdande.
Hilkka och Teuvo Rasku skrev på femtiotalet om bok om religiösa vapenvägrare och på basen av insamlade uppgifter kom de till slutsatsen att två soldater som vägrat på grund av religiösa skäl arkebuserats 1941. Officiellt är detta obekant precis som den uppgift ett mycket trovärdigt vittne kommer med i Ylikangas senaste bok angående tre skjutna vägrare i svenskspråkiga IR 13 hösten 1941.

Kan det finnas någon grund i påståenden? Jag har på senare tid närmare granskat de svenskspråkiga förbandens stridsmoral i fortsättningskrigets början och då främst IR 13. Orsaken till detta är att såväl överste Melander, underrättelsechef i Högkvarteret, och Sveriges militärattaché Gösta von Stedingk vid denna tid klandrat de svenskspråkiga regementena för bristande stridmoral och undermåligt uppträdande. Detta trots att krigsdomare Paavo Alkio vid ett möte för Karelska Arméns jurister i november 1941 förde fram just 17. Divisionens regementen som exemplariska förband, där det jämfört med andra divisioner förekommit ytterst lite disciplinära förseelser och andra brott mot krigets lagar.
Men ett tillägg gällande IR 13. En svensk frivillig skickade i februari 1943 ett brev hem som stoppades av censuren. Orsaken var att han berättade om att han vid ett besök på staben? (Förmodligen regementets stab, möjligen 17.Divisionens ) träffat en svensktalande men finsk soldat som berättat att man under anfallsskedet arkebuserat 7-8 man för vägran i strid. Huruvida han syftade på regementet eller divisionen sades inte.
Ifall man tittar på IR 13 så finns det inga officiellt erkända fall. Dock har det från början av fortsättningskriget till och med januari 1942 faktiskt förekommit 7-8 fall då en av regementets egna skjutits i vad som diarierna kallar "ampumistapaus". Första fallet i regementet inträffade redan 6./IR 13 den 21.6.1941. I IR 13:s maskingevärskompani sköts en man av en undersergeant den 20.7 och tio dagar senare, just då man skulle gå över gamla gränsen vid Käsnäselkä sköts en av mannarna i 2./IR 13. Officiellt har dessa incidenter beskrivits som vådaskott även om ryktena har varit många. Dessa fall sticker fram därför att inga strider förekommit då dessa inträffat. Senare i augusti och september vet diarierna berätta om flere nya fall (ampumistapaus) men det är svårt att peka ut namn därför att enheterna varit i strid just då och ett flertal stupat samtidigt. I början av januari sköts sedan en man i 4./ IR 13, som "kunde skylla sig själv" för det inträffade.
Här har då två helt motstridiga uppfattningar förts fram, så vad är sanningen? Ur juristens synvinkel så har Alkio rätt, ty direkt åtalbara fall av vägran och deserteringar fanns det litet av i 17. Divisionen och likaså i IR 24. Dock har det förekommit mycket tredskande och tyst opposition mot krigets målsättningar. Exempelvis så har mannarna vid order om anfall lagt sig i sina gropar och börjat skjuta rätt upp mot himlen ropande "Skjut som bara fan, nu skall det göras Storfinland!"
Det vore intressant ifall någon kunde göra en vetenskaplig undersökning om stridsmoralen i de svenskspråkiga regementena under fortsättningskrigets början. Här finns mycket vita fläckar redan därför att överste Melander och krigsdomare Alkio kommit med så diametralt motsatta utsagor.

Goebbels har kommit till Malmö.

2010-01-30T08:55:00.000-08:00

Svenska judar boende i Malmö har redan en längre tid hotats, trakasserats och misshandlats av den växande muslimska befolkningen. Flere har redan valt att flytta bort och detta har fått uppmärksamhet i media. Stadens starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalu, har sett sig tvungen att ta ställning och det han åstadkom var nog en beklämmande bottennotering som fått vältförtjänta mothugg.

Reepalu tycks inte veta vad som försigår i Malmö ty han påstod först att också han är medveten om att judar förföljs och trakasseras, men bakom detta ligger extrema högergrupper!? Tydligen ville Reepalu kasta skulden på "nazister och skinnskallar" eller något dylikt. Är Reepalu den enda som inte vet att det är muslimer som angriper judar i Malmö? De högergrupper han yrar om existerar inte i sinnevärlden!

Reepalu tillade sedan att ifall judar trakasseras och hotas i Malmö så har de sig själva att skylla, eftersom de inte tagit avstånd från Israel! Detta är nog en bottennotering av en svensk politiker.
Med andra ord så är det helt berättigat att angripa och misshandla människor ifall de har en felaktig politisk inställning.

Reepalu tycks vara en ny Goebbels, som förvrider sanningen och uppmanar till våld mot dem som har en annan politisk inställning än muslimerna. Kontentan av hans uttalande var detta: Det är nazister som angriper judar i Malmö, men judarna har sig själva att skylla.

Goebbels sade ju ungefär detsamma.

Om Sello och simturer.

2010-01-28T07:34:00.000-08:00

Skottdramat i Sello har sparkat igång en livlig diskussion angående utlänningar/asylsökandens brottslighet och hur den kan förhindras. Den politiskt korrekta nomenklaturan varnar återigen för rasism och slår samtidigt fast att inget bör göras åt problemet med brottsliga asylsökanden. I Kirkkonummen Sanomat har Corinna Tammenmaa kommit med det vanliga intetsägande svamlet om orsak och verkan. I bästa SFP-stil har hon fört fram de vanliga vilseledande påståendena om gärningsmannen och hans handlingar. I två insändare i KS den 17.1. 2010 rivs dessa påståenden upp, men Tammenmaas välkända fraser om att vi inte "bör ge efter för ondskan" och "våld föder våld" förtjänar en kommentar av mig. Ifall denna gärningsman i 20 års tid har terroriserat sin omgivning utan att riskera utvisning så har vi redan gett efter för ondskan! Ifall en annan person som fått uppehållstillstånd - inte Sellomannen - kan begå ett tjugotal allvarliga våldsbrott utan att bli utvisad så har vi nog gett efter för ondskan! I Sverige så har man beräknat att över tusen krigsförbrytare har fått asyl! Dylika förfaranden, som Tammenmaa är mån om att försvara, innebär ju ingenting annat än att man ger efter för ondskan.
Den intetsägande frasen "våld föder våld" antyder att Sellomannen själv är offer för något slags våld. Själv har han tydligen inte varit kapabel till våldshandlingar! Detta enligt Tammenmaa! Ifall man ser en flicka bli våldtagen eller en åldring misshandlad så är det fel att ingripa, ty "våld föder våld". Eller så "ger man efter för ondskan"? Så anser tydligen Tammenmaa! Tammenmaas meningslösa och verklighetsfrämmande klyschor kunde vi väl vara utan!
Tammenmaas normala politiska lögner skulle kunna glömmas ifall inte också våra myndigheter, i den politiska korrekthetens namn, också börjat
odla dylika halvsanningar och sprida dimridåer. Ett exempel är Riksdagens biträdande justitieombudsman, Jukka Lindstedts ställningstagande i frågan om olika simturer för muslimska kvinnor. Lindstedt ställer sig helt bakom denna form av segregation och han gör det med formuleringar som syftar till att slå blådunster i ögonen på allmänheten.
Dessa simturer i några simhallar har förlagts till veckoslut så att exempelvis en familjefar som tillsammans med sina barn tänkt besöka simhallen har fått höra "Ur vägen, nu börjar muslimernas simtur!". Detta förfarande strider ju mot grundlagen, men Lindstedt väljer att kalla förfarandet "positiv särbehandling" som främjar "faktisk jämlikhet"!.
Janne Kivivuoris ord om att "solen har gjort sitt varv" passar perfekt på detta förfarande. Då Martin Luther Kings medborgarrättsrörelse marscherade i USA så var deras främsta måltavlor just denna form av segregation med olika simstränder och turer samt olika bänkrader för vita och svarta. Ingen tvekade att kalla de vita, som höll fast vid denna segregation, för rasister. I dagens Finland slår man rasiststämpeln på den som motsätter sig en dylik segregation. Man hänvisar till muslimernas "preferenser" och antyder att denna segregation är helt acceptabel. Som om inte de vita i sydstaterna också skulle ha haft "preferenser"!
Lika vilseledande är Lindstedts motiveringar för detta beslut. Han förbigår de lägre nämndernas klara markeringar om att det gäller muslimer (att detta överhuvudtaget sagts borde ha fått Lindstedt att reagera) och sprider dimridåer genom att använda andra begrepp. Det heter bl.a. att "invandrarkvinnor" vill ha det såhär så att de kan anpassa sig till Finland! Vilka invandrarkvinnor talar han om? Är det estniska eller vietnamiska flickor som av någon orsak inte vill beblanda sig med "ursprungsbefolkningen"? Knappast! För resten så är de ju de patriarkaliska männen som hindrar deras normala umgänge, inte de själva, som Lindstedt antyder. Lindstedt låter också förstå att kutymen är tillfällig och att denna särbehandling upphör då denna grupp anpassat sig till Finland!
Här borde Lindstedt ha gett en antydan om tidtabellen för denna självsegregation! Är det fråga om ett par år, fem år eller kanske femhundra år som denna anpassning kommer att ta. Med exempel för ögonen så kan man klart säga att inte ens tusen år kommer att räcka till, så att Lindstedt har nog gett grönt ljus för en bestående, segregerande kutym.

Hälsningar.

2009-03-28T09:23:00.000-07:00

Det är så mycket som händer på annat håll och så många bloggar jag skriver i att jag inte hunnit med nya inlägg.
Återkommer senare.

Politiska pilgrimsfärder.

2009-02-16T07:25:00.001-08:00

Jag har gjort en tur i olika Stockholmsarkiv på jakt efter förklaringar till människors beteende. I Föreningsarkivet passade jag på att läsa arkiverade papper från Svenska Clartéförbundets verksamhet från 1920-talet framåt. Ursprungligen grundades denna internationella organisation för att mobilisera akademiker och andra intellektuella till stöd för Lenins bolsjeviker. I huvudsak har det varit fråga om unga socialister som suttit i slutna möten och där målat upp det socialistiska paradisets jordiska skönhet. Detta är dock en kortare analys över den grupp man kallat för "intellektuella" i allmänhet, men som bakgrund passar Clarté och dess verksamhetsformer mycket väl. I Norden så har ju Clarté varit verksam nästan enbart i Sverige. Tafatta försök att etablera sig i Finland och Norge hade ingen större framgång. Desto mera kom man att ge upphov till olika freds- och socialistföreningar i Sverige där också den sk 68-vänstern fick sina största framgångar.
Jag försöker mig nu på en snabb förklaring till de intellektuellas världsfrånvändhet och svärmeri för kommunistiska diktaturer och massmördare, vilket från början kännetecknat också Clarté. Paul Hollander har i sin bok "Political Pilgrims" försökt finna en förklaring till att priviligierade unga i väst, som kallar sig humanister, så ofta svärmat för världens grymmaste tyranner. Och inte nog med det; oftast har svärmeriet nått sin kulmen då ifrågavarande tyranns folkmord nått sin höjdpunkt. Så var det på trettiotalet visavi västerländska intellektuella och Stalin, och så var det i Sverige på 1960- och 70-talet. Olof Lagercrantz blev Kina-beundrare då kulturrevolutionens terror nådde sin höjdpunkt, därför "att i Kina betyder människovärdet och människan så oerhört mycket mer än hos oss" som han uttryckte saken. Olof Palme hyllade Pol Pots seger i Kampuchea just då folkmordet nådde sin kulmen sommaren 1975.
Mången gång så har de intellektuella i efterhand kommit till insikt över sina misstag och förklarat att vi visste inte! De visste inte om Lenin och hans terror, de kände inte till Stalins tvångkollektivisering och Stora terror, de visste inte om Pol Pot och hans förehavanden! Bör man godkänna dessa förklaringar? Nej, säger jag! För de första så är dessa personers grundpremiss att de ifråga om kunskap och insikt äro överlägsna alla andra och därför agerar de som de gör! Så nog borde de veta, men problemet är långt värre, ty faktum är att hur mycket fakta som än finns tillgängliga så vill dessa personer inte veta av något som krossar deras illusioner.
Från Finlands närhistoria finn några sorgliga exempel över hur blinda folk kan bli som anammar den kommunistiska ideologin, eller religionen vilket den egentligen är. I början på trettiotalet skrev vänsterpressen om det nya socialistiska Sovjet som representerade framtiden och som erbjöd alla tänkbara fördelar framom det kapitalistiska Finland. Tusentals nappade på kroken och dessa gick, oftast tillsammans med sin familj och barn, ett fruktansvärt öde till mötes. De typiska var att då man försökte få dem på andra tankar så avfärdades varningarna med ett ilsket "fascistpropaganda"!. Lika var det för exempelvis Taisto Huuskonen som gjorde sitt avhopp i slutet av 1940-talet och sedan skrev boken "Laps Suomen" om sina upplevelser i fångläger och elände, efter det han tillåtits återvända år 1976. Då hans fru strax före gränsöverskridandet försökte få honom att tänka om så var svaret: "Jag har läst i tidningen (kommunisttidning) och lyssnar inte mera på fascisternas lögner!"
Akademiska socialister och intellektuella sitter i sina elfenbenstorn och de vill varken se eller höra något om verkligheten. Att ta sig ner bland folket är redan motbjudande och dessutom så lurar det "fascister" bakom varje buske. Detta ord "fascist" är ett ofta återkommande namn på meningsmotståndare. Svenska SAP var "socialfascister" i och med att partiet 1939 tog avstånd och bojkottade Clarté. I själva verket var en "fascist" ingenting annat än en person som visste - då de intellektuella inte visste - och som genom sitt sunda bondförnuft lätt kunde mosa de intellektuellas argument.
Någon sympati för meningsmotståndare och vanligt folk gick inte att skönja i Clartés ställningstaganden. Men desto större var sympatin för den härskande klassen (nomenklaturan) i de socialistiska länderna. Med dessa grupper hade man ett flitigt utbyte av delegationer, gjorde studiebesök och kongressade - oftast i Moskva - tillsammans i tid och otid. Konstigt med dessa intellektuella är att de säger sig agera på arbetarklassens vägnar, men de är inte de minsta intresserade av någon arbetarklass vare sig här eller i socialistiska länder. Michael Voslensky säger i sin bok "Nomeklatura" att den härskande eliten i Sovjet inte tillät att utlänningar har något att göra med vanliga sovjetmedborgare och själva ville de inte ha något att göra med "folket" i sitt eget land.
Samma tendens kunde skönjas hos Clarté. En midsommar i mitten på sextiotalet kommer det östtyska kamrater på besök till Sverige. Detta ord kamrater betydde inte några vanliga knegare utan medlemmar av makteliten och deras barn, vilka bodde i den slutna lyxstaden Wandlitz tre mil norrom Berlin. I folkmun så kallades ju staden Volvograd, eftersom partipamparna åkte i svarta Volvobilar till och från jobbet. Här bakom murar och stängsel åtnjöt man den lyx från väst som förnekats det vanliga folket. Den "ruttnande kapitalismen" doftade ändå underbart i den medvetna förtruppens näsor.
Nåja, dessa besökare från Wandlitz trakterades och underhölls på något kurscentrum utan att komma i kontakt med några vanliga svenska jobbare. Sedan åkte Clartés unga på svarsbesök till Wandlitz och bemötandet torde ha varit likadant. Någongång lyckades man locka folk från fackföreningsrörelsen till "solidaritetsarbete" i DDR. Från Finland vet jag att den kommunistiska fackpampen Olavi Hänninen värvade folk som hjälpte Stasi att bygga muren 1961 och efter det så lär det då och då ha farit "kamrater" till Berlin för olika "solidaritetsyttringar". Vad dessa gjorde där vet jag inte, men någon har sagt - och i böcker om Berlinmuren finns bilder över dessa målare - att man man bl.a. piffade upp muren så att den östliga sidan av dess västra del målades vit på nytt och på nytt. Detta gjordes för att de östtyska gränsvakterna i mörkret lättare skulle kunna skönja silhuetterna av de som möjligen försökte fly och kunna skjuta dem på fläcken! Så nog har de akademiska unga i Norden visat sig solidariska!
För övrigt så drabbades denna Olavi Hänninen av något sorts slaganfall och dog knall och fall kort efter murens fall. Detta öde drabbade många andra kamrater, som hela sitt liv arbetat för "saken". Frid över deras minne! Eller bör man säga som Ulysses S. Grant sade då Robert E. Lee kapitulerade: "Man bör alltid högakta människor som gett sitt allt för den sak de tror på, fast en hemskare sak än denna är svårt att tänka sig!"
Natururligtvis blir dylika grupper allt mer verklighetsfrämmande ju mer de sitter och kläcker klokheter åt varandra. I slutändan var man mycket sympatiskt inställd till stater som Nordkorea och Albanien. Ett exempel på denna mentalitet kom fram då en ung akademisk tjej blev tillfrågad om vilket form av idealsamhälle hon vill se i Sverige? Fanns det någon förebild? Efter en kort tvekan kom svaret: Albanien!". En blodig diktatur, där makteliten vältrar sig i lyx medan folket lever i bottenlöst elände var idealet för dessa, de klokaste och bästa bland ungdomar!
Helhetsbilden av denna isolerade intellektuella elit är att det var frågan om en tilltänkt maktelit, en nomenklatura in spe, som inte orkat vänta på det socialistiska paradisets ankomst utan tjuvstartat och inte ännu hört skottet från 1989 som kallade tillbaka startfältet.

Frontman

Den allmänna värnplikten skrotas!

2009-02-01T02:59:00.000-08:00

Utrikesminister Stubbs egen knatteliga har kommit med ett uttalande gällande Finlands säkerhetspolitik. Denna grupp av unga akademiker, under ledning av Johan Ekman, tar ställning till de mest skiftande saker utan att säga något konkret. På frågan om Finland bör gå med i någon försvarsallians kommer man med ett förslag utan förankring i verkligheten. Finland bör alliera sig med övriga nordiska länder i någon sorts allians som inte är NATO! Så förstod jag detta oklara resonemang. Betyder det att Danmark och Norge skulle gå ut ur NATO för att ingå en allians med Finland, eller är Sverige den blivande allianspartnern? Detta förslag kommer just samma vecka som Sverige definitivt slaktar sitt eget försvar! Enligt Sverige nya försvarsplaner så skall landets krigsmakt uppgå till 8 bataljoner, ca 12.000 man, som det skulle ta 1-3 år att få i stridsdugligt skick! Jämför med Finlands ca 30 brigader, eller över 300.000 man som kan mobiliseras med mycket kort varsel!
Hur ser en allians med ett militärt tomrum ut? Gruppen borde i stället ha funderat över vad Sveriges avrustning betyder för Finland!
I en sak svävar man dock inte på målet; vår allmänna värnplikt skall avvecklas! Det enda riktiga skulle ha varit att man sagt att den allmänna värnplikten bör återupprättas! Nu är situationen ytterst oroväckande; av de som inleder sin värnplikt avbryter onkring 20 procent den ganska fort, dvs de blir skogsgardister, fanflyktingar för att det inte smakar! Av årsklassen så torde således på sin höjd 65-70 % överhuvudtaget utföra någon värnplikt. Detta är ett verkligt problem! Nu gick gruppen in för att kasta dimridåer över en oroande situation genom irrelevanta förslag om kvinnligt deltagande och presidentens position som överbefälhavare.
Den föreslagna kategoriklyvningen av årsklasser, där en del skulle ha skyldighet att försvara landet och den andra inte, vore redan i sig ett slag mot försvarsviljan och stridsmoralen i en krissituation! Hur skulle Finlands senaste försvarskrig ha slutat ifall sönerna i en familj varit skyldiga att försvara landet och sönerna i grannfamiljen varit befriade? Krig är ingen lek, människor stupar och dör så skulle det då accepteras att den ena familjen begravar den ena sonen efter den andra, medan grannpojkarna och deras vänner har grillfest i trädgården drickande öl och spelande musik? Nej, tänk om och återställ den allmänna värnplikten! Värnplikten har varit en klasslös hållplats med ytterst positiva följder på samhället. Skrota den inte!
Bakom denna avoghet mot värnplikten och oviljan att upprätthålla den gömmer sig brist på kurage och ovilja att konfrontera dessa skogsgardister. Hur skall sådana i en krissituation kunna konfrontera fienden! Denna brist på kurage tar sig uttryck i sökande efter alibin för skogsgardisterna med olika förklaringar: "Om han inte vill så skall han inte tvingas in i armén!" "Vad gör man med folk som inte är tillräckligt motiverade?" "Försvaret fungerar bäst om bara sådana som vill försvara landet gör det!"
Bra talat! Här har värnpliktsskrotarna kommit på en lösning som finansministern också borde tillämpa: Landets finanser skulle vara i utmärkt skick ifall skatterna betalas på frivillig bas. Om man inte vill betala, på grund av någon sorts övertygelse, så behöver man inte, viktigast är att alla som betalar är välmotiverade betalare!"
När jag diskuterat dessa saker med personer som i övrigt är försvarsivrare, och påpekat det stora antalet skogsgardister, så har jag kunnat få till svar - till och med av reservofficerare - att det är bäst att ingen tvingas till att delta, stridsmoralen kan bäst upprätthållas ifall det är frivilligt!
Mitt svar har då varit: Bra, nu har vi då verkligt tuffa och skickliga killar som leder våra trupper i ett eventuellt krig! Mannerheimriddarna Siilasvuo (Strömberg), Martola, Ehrnrooth, Autti osv var mycket hårda killar i strid, men ingen av dem var ändå kapabel att leda trupper där man fritt kunde gå hem då det inte mera smakade. Deras medicin var nog den rakt motsatta eller som Siilasvuo uttryckte saken: Den enda sättet att få linjerna att hålla är att mannarna vet att en säker död väntar dem som deserterar!"
Bakom dessa värnpliktsskrotande unga och utbildade anar jag också en attityd som jag trodde inte funnits bland vår akademiska ungdom på över åttio år. De som smiter undan värnplikten motiverar det ofta med att de har viktigare saker att göra än att springa i skogen med gevär på ryggen. Eller så är det slöseri med tid, ett nationalekonomiskt svinn och en ekonomisk förlust att göra värnplikt. Många grånande krigsveteraner har varit av rent motsatt åsikt:" Det finns ingenting viktigare än att försvara våra kvinnor och barn och ingen förlust kan mätas med förlusten av friheten!"
Javisst, för över åttio år sedan var det en allmän syn bland unga akademiker att de har viktigare saker att sköta än att göra värnplikt och springa i skogen. I denna attityd fanns en inbakad avoghet mot att ställas på samma linje som "allmogen" och beblanda sig med vanligt folk! Våren 1930 hände dock en sak som jag tror var helt avgörande för att Finlands försvarskamp lyckades. På AKS:s årsmöte höll Yngve Roschier, senare sanitetsgeneral, ett mycket uppmärksammat tal som fick vittgående följder. Han påtalade tendenserna till "fanflykt" bland den akademiska ungdomen, och i ett inspirerande tal krävde han i stället att just denna ungdom går i spetsen för försvaret! Följden blev att man snart såg det som varje utbildad students plikt att bli reservofficer och att vara med i skyddskåren.
Pastor Kustaa Korhonen har i sina memoarer berättat om sina erfarenheter som militärpastor. På Karelska Näset hade han under ställningskriget långa samtal om just dessa saker med överste Juva, kommendör för IR 58. Juva, som själv var från en känd släkt med akademiker och forskare, underströk att alla välutbildade mäns plats är ute i linjen, ju bättre utbildad dess säkrare är det att hans plats är i linjen. Ifall man bläddrar igenom matrikeln över de officerare som stupade i vinterkriget så finner man långa rader av utbildade akademiker, forskare, konstnärer, musiker osv. Vi bör ödmjukt tacka dem för att de visste att det inte finns något viktigare än att försvara landet!

Ghettona blommar upp.

2009-01-30T07:31:00.000-08:00

När de svartas ghetton i USA stod i lågor på 1960-talet kom statsminister Tage Erlander med följande uttalande (ungefärligen återgivet): "Vi i Sverige är lyckliga genom att vi har en homogen befolkning. Folkhemmet och dess välstånd bygger på att vi inte har dessa segregerade ghetton som kännetecknar USA!"
Nu 40 år senare kan man bara konstatera att Sverige lyckats skaffa sig dessa ghetton, där mordbränder och annat trevligt är vardagsmat. Svenska socialister framförde då som det mest skrämmande exemplet på USA:s misslyckande det som hette "forced busing", dvs elever från segregerade områden skjutsades med buss till andra skolor så att olika raser och etniska grupper skulle få gå i samma skola.
Nu har världen blivit så gammal att svenska socialister själva anser det nödvändigt att denna " forced busing" tas i bruk i Sverige. I Katrineholm så skall nu busing tillgripas för att vissa mindre förorter inte skall bli som Bagdad eller Mogadishu! Politiskt korrekta byråkrater använder faktiskt dessa ord! Invandrare och asylsökare säger ju själva om sina förorter: "Vi vill inte bo i Sverige, vi vill bo här i Eurabia!"
Det mest bisarra med Sverige är det att när dessa ghetton, som Erlander varnade för och där etniska svenskar inte längre kan bo kvar, började uppstå i Sverige runt år 2000 så reagerade politikerna med en axelryckning. Och media gör stora ansträngningar att mörklägga situationen genom rena lögner. I USA så har ändå media kunnat berätta sanningen om vad som pågår. Detta är inte möjligt i Sverige!

Föräldrar och ansvar.

2009-01-25T08:42:00.000-08:00

För inte så länge sedan avslöjades en brottshärva i Borgå där lokala ungdomar i en svensk skola systematiskt rånades av ett invandrargäng. Då saken ventilerades i media och man undrade vad som bör göras så kom den lokala batiktanten (sannolikt från SFP eller något liknande vänstergrönt ) med sin geniala lösning i form av ett, tyvärr, helt tomt slagord! Hon yttrade med en bravur, som antydde att hon just uppfunnit en ny relativitetsteori och världens blickar nu riktades mot Borgå, följande: " Ja, föräldrarna bör nu ta sitt ansvar!".
En typisk pk-klyscha helt utan innehåll! Vilka föräldrar bör ta sitt ansvar? Detta sades inte, men oftast skuldbelägger ju vår SFP-vänster offren, så hon kan ha menat att föräldrarna till de drabbade på något sätt var skyldiga. Kanske ansåg hon att föräldrarna bör agera som den förtvivlade fadern i Rödeby i Sverige, som då polisen och samhället helt abdikerat och överlämnat makten till ett gäng som terroriserade familjen och främst sonen, tog och sköt ihjäl en och skadade en annan av familjens plågoandar? Knappast, men som utvecklingen nu ser ut kommer det inte att räcka länge innan någon drabbad familjefar gör så.
Har inte gärningmännen eller lagstiftarna som stryker dem medhårs något ansvar? Dylika klyschor ger inget svar på väsentliga frågor, men ifall vi antar att hon menade brottslingarnas föräldrar och projicerar detta på de kulturer som nu slår rot i Norden, så ser vi att en dylika slagord inte har något med verkligheten att göra!
I Landskrona, i södra Sverige, ägde nyligen en rättegång rum som visar hur föräldrarnas ansvar ser ut i den muslimska kulturen. En tonårig kille som gjort sig skyldig till våldsdåd och gruppvåldtäkter ställdes inför rätta. Redan detta är sällsynt i dagens Sverige, men batiktanten skulle ha lärt sig mycket ifall hon följt rättegången. För det första så kan man inte tala om föräldrar i dylika patriarkaliska kulturer eftersom modern inte har någon talan. Men gärningsmannens far och hans farbröder var närvarande i rättssalen. De åtalade uppträdde spydigt och visade öppet sitt förakt för offren och det svenska rättsväsendet, utan att domaren ingrep ( i Sverige kan man väl inte vänta sig annat?).
Men faderns och farbrödernas uppträdande var betecknande. De hejade på sonen och visade tummen upp åt honom, samtidigt som de förkunnande att en "haram"- domstol inte har rätt att döma sonen. Sonen hade bara gjort sin plikt som muslim då han våldtog svennehoror, vilka själva genom sin klädsel är skyldiga till händelserna! Med andra ord så var fadern stolt över att sonen blivit en god muslim och att han inte behövde skämmas inför släkten!
Är detta den form av föräldra-ansvar förespråkarna för mångkultur efterlyser?

Därför ogillar jag SFP!

2009-01-05T09:39:00.000-08:00

Jag skall nu berätta varför jag ogillar SFP och dess nuvarande politik. Inte har jag något emot en svensk intressebevakning, men varför kopplas denna ihop med en helt vanvettig samhällspolitik som kallas "liberal"? Till detta finns ingen orsak, tvärtom så skulle SFP bäst kunna stå för svensk intressebevakning ifall man samtidigt skulle vara hela folkets höger: Dvs för ett starkt försvar, hårt för lag och ordning, med hårda avskräckande straff och definitivt emot massimport av muslimska invandrare! Sveriges exempel borde avskräcka! I själva verket är det uppenbart att Sverige går mot en katastrof, med brinnande förorter, ett kollapsande rättssamhälle och politiker som lever i en helt verklighetsfrämmande värld och koncentrerar sig på trams kring oväsentligheter.
Min ovilja mot SFP har också helt personliga orsaker. Jag har otaliga gånger på nära håll bevittnat den totala likgiltighet för oskyldiga människors liv och hälsa som blivit SFP:s varumärke, och som så vackert kallas för "en liberal politik". I själva verket syns SFP vara beredd att offra människoliv för att understryka att de är "liberala". Själv överlevde jag med knapp nöd två situationer som kan kallas för mordförsök, då SFP-politikern i Esbo, rallyföraren Ulf Grönholm, använde min hemväg, Laitmansvägen i Kurtby, som tränings och testbana för sin tävlingsbil. Brytande mot alla tänkbara trafikregler kom han flygande med våldsam överhastighet, och bilen i sidosladd, så att endast en blixsnabb reaktion och dykande i buskarna räddade mig då jag råkade komma gående på vägen, ledande en cykel. Detta skedde i en kväll i slutet av juni 1975 ca klo 21.30, två dagar före Grönholm körde ut i Itäralli och skadade sig. Bilen var då en silvergrå Volvo.
Följande incident inträffade i februari 1978 på samma väg en kilometer närmare Köklax, men var minst lika allvarlig. Bilen var då en rödvit Opel.
Båda gångerna var det ren reflex som räddade livet på mig, men litet knäsvag kände man sig nog efteråt efter att ha råkat ut för en äkta liberal.
Grönholms inställning till saken färgades av spydighet och en grov översittarmentalitet: " Vet ni vem jag är? Jag gör precis vad jag vill! Aj, om jag skulle köra på någon så är det int mina magaplågor, jag har råd att anlita de bästa advokaterna, so what!" Hans exakta ordval var något annorlunda men innebörden desamma och inte var jag den enda i närmiljön som med knapp nöd undkom med livet i behåll. En ständig försiktighet och oro för sig själv och andra blev bestående tills han lämnade det jordiska på ett typiskt sätt. Brytande mot alla trafikregler, med en enorm överhastighet och körande på fel sida av vägen krockade han med en plogbil i februari 1981.
Denna inställning är definitivt inget undantag bland folkpartiliberaler, ty då folkpartiledaren i Sverige, Bengt Westerberg, hejdades av polis för fortkörning så var hans reaktion ungefär likadan; förakt för polisen parat med översitteri! Och detta är naturligt ty en äkta liberal anser att ingen har rätt att säga vad han får göra och inte göra. "Storebror" har inte rätt att begränsa hans framfart med löjliga trafikregler och andra frihetsinskränkande bestämmelser.
När sedan Ulf Grönholm i kommunalvalet 1980 var kandidat för SFP i Esbo så hette det att "Vi har goda, liberala kandidater, vilka alla jobbar hårt för en trygg närmiljö!" SFP:s budskap är ett fyrverkeri av meningslösa klyschor, vilka just tack vare sin tomhet klingar vackert men projicerade på den verkliga världen blir deras innebörd rent grotesk. Precis som den "goda liberalens arbete för en trygg närmiljö", som Grönholm sannerligen stod för, så är SFP:s slagord av idag lika groteska.
Grönholm var inget undantag utan snarast en regel för hur sfp- och andra liberaler äro totalt likgiltiga för oskyldiga människors liv. I mitten på 1980-talet, då sfp-liberalen Taxell var justitieminister, inträffade en för mig mycket upprörande incident. Ett äldre guldsmedspar, med vilka jag var ytligt bekant, blev brutalt mördade i sin butik på Mannerheimvägen mitt emot Mässhallen. En fånge på permission var skyldig och enligt tidningsuppgifter var bakgrunden den att denna fånge, som några år tidigare hade begått ett dubbelmord, ansökte om permission, vilken polisen varnade för, men justitieministeriets högsta ledning beviljade den och följderna var de polisen varnat för. Det värsta var de omdömeslösa reaktionerna från detta håll i stil med: "Permissionssystemet är lyckat!". Ingen ursäkt, ingen medkänsla för offren! Sådan är liberalen!
Fångvården leddes vid denna tid av "allmänliberalen" K.J. Lång, vars permissionslinje kostade en oräknelig mängd oskyldiga människor livet!
Denna K.J. Lång, som på dagarna ömmande för de stackars fångarna och deras väl och ve, var något av en Jekyll och Hyde-typ, ty efter arbetstid var han med bl.a. i ledningen för Finland-DDR:s vänskapsförening, där man ständigt gjorde uttalanden och gav sitt stöd åt Honeckers diktatur. En diktatur som fängslade och torterade oliktänkande, höll dem inspärrade i nazisternas tidigare koncentrationsläger, och som sorglöst lät skjuta de olyckliga - till och med småbarn - som försökte fly eländet! Denna personlighetsklyvning och brist på konsekvens är typisk för alla sfp-liberaler. Ifall Lång var medlem eller ej i SFP spelar ingen roll ty han hade alltid SFP:s stöd.
Nu har året 2009 inletts och något förnuft kan inte skönjas på SFP-håll. Redan i årets första nummer av Hbl levererade Bo Lönnqvist en tirad av tomma slagord riktade mot dem som kritiserar Astrid Thors massinvandringsplaner. Lönnvist inledde med att förneka att det finns vanliga medborgare, alla är lika vanliga enligt honom. Denna tes kan mosas med lätthet, så därför nöjer jag mig med att säga att den gamla sovjetiska nomenklaturan var ärligare än dagens finländska: När två partipampar en gång gick längs gatan i Moskva och diskuterade partiet, som representerar det vanliga folket, passerade de en vanlig butik, där vanliga moskvabor köade för varor som inte fanns, och stegade fram mot dörren till partielitens egen butik, berozkan. Då gav den ena de köande en blick och sade till sin kamrat "Inte skall vi lura oss själva, vi är inga vanliga medborgare!", varefter de skrattande steg in i den för folket stängda lyxbutiken.
Lönnqvist berättar också om en serbisk, ortodox familj, som flytt från Balkan och kommit till Finland. Ingen har betvivlat att kristna ortodoxa från Balkan inte kan verka inom kyrkan och försvarsmakten (Försvarmaktens överkapellmästare i början av 1920-talet tillhörde denna kategori och tillsammans med Heikki Klemetti gav han oss den vackra "Oi kallis Suomenmaa"), så varför tar han inte upp orsaken till varför kristna flytt härifrån? Själva har dessa flyktingar sagt: "Kristna och muslimer kan inte leva sida vid sida, vi försökte i 700 år och det lyckas inte!"
Av någon underlig orsak så är den överväldigande delen av de till Norden anländande muslimer. Hit kommer inte folk från verkligt fattiga och utsatta områden i Afrika. Och nu gäller det att minnas att muslimer bjärt skiljer sig från andra grupper invandrare i och med att islam inte har genomgått någon reformation där religionen förvisats till sin egen vrå, bort från det politiska fältet. Medan övriga grupper integreras relativt lätt så medför muslimernas kulturella bagage fort konflikter i det nya landet. Eller vad skall man säga då muslimska ynglingar i Sverige eller Norge - några helt nyanlända asylsökare - bombarderar polisen med molotovcocktails och ropar islamistiska slagord! Vilket är receptet för deras integrering?
I en kaskad av klyschor angriper Lönnqvist sedan de människor som är av en annan åsikt än Thors beträffande massinvandring. Thors sägs prioritera människovärdet och människovärdigheten, medan kritikerna äro dumma enkla individer, som osäkra på sig själva uppfinner fruktan för något obestämt, hotande och ofinländskt! De finländare som vill att nyinflyttade accepterar finländska värderingar äro därför förkastliga idioter.
Här måste man på det bestämdaste genast fråga att menar Lönnqvist att könsstympning av småflickor, hedersmord och hela baletten faktiskt är ett uttryck för en människovärdighet som vi dumma finländare måste acceptera? Groteska tankar säger jag!
"White wash" är också något förkastligt men här är Lönnqvist åter ute och cyklar då han tar upp indianerna i Amerika. Det är ju ursprungsbefolkningen som nu vill att nykomlingar anpassar sig till de värderingar, som ligger till grund för den välfärdsstat dit nykomlingarna vill komma! Eller gjorde då den engelska vicekungen i Indien och hans generaler fel då de med hård hand gjorde slut på kutymen att änkan efter en död bränns levande på mannens likbål?
Detta svammel av meningslösa klyschor hjälper SFP att blunda för verkligheten. Ifall vi tittar på det som händer i Sverige, via Lönnqvists påståenden, så är verkligheten denna: Förorterna brinner, etniska svenskar kan inte längre bo kvar i sina gamla kvarter, svenska ungdomar äro utsatta för brutala våldsdåd, och invandrargängen medger öppet att de för krig mot svenskarna. Detta, Bo Lönnqvist, är ingen inbillning utan en sorglig sanning!
Det är nämligen inte en uppfunnen fruktan för något hotande som får svenskar att fly sina gamla bostadsområden. Det är verkligheten som hinner i kapp etniska svenskar! I skolorna äro svennar och svennehoror ständigt utsatta för våld och trakasserier. Frågespalterna på nätet är fulla av svenska flickors nödrop över att de i sin skola hela tiden kallas horor och trakasseras fysiskt. Här har den svenska hälsovården uppfunnit sin egen "white wash", man proppar flickorna fulla med lugnande medel och frågar hur de är klädda, provocerar de möjligen killarna från andra kulturer? "White wash" i svensk tappning!
En etnisk rensning av svenskar pågår i vissa bostadsområden. Lönnqvist borde vara på plats och trösta uppgivna svenska föräldrar, som inte längre vågar låta sina barn gå ut med hunden. Till med 10-åriga flickor råkar ut för dessa ständiga sextrakasserier och ifall de rastar hunden så möter de ofta muslimer som hotar döda den: "Som muslim känner jag mig kränkt över att en hund går på en gata som är min!"
Bästa Bo Lönnqvist: Det är ingen uppfunnen rädsla för något obestämt som sprider sig i dessa förorter, det är en tragisk verklighet som Thors vill importera till Finland!
Då Thors har fått frågan ifall inte en massinvandring skulle skapa liknande problem som i Sverige, har hon avvärjt den med orden " Vi bör vara beredda att satsa mera på integration"! Åter en tom klyscha! Precis som om inte Sverige, som säger sig vara världsbäst på integration också skulle ha satsat resurser! I själva verket har det regnat miljarder över de svenska förorterna men resultatet är ett gigantiskt fiasko.
I dessa ord "satsa mera på integration" finns fröet till ett lika tragiskt misslyckande som i Sverige, bara med det undantaget att Finland inte har dessa miljarder att satsa. Redan tanken att det är mottagarlandet som är ansvarigt för denna integration är fel. En man som kom från Polen till Finland i slutet av sextiotalet som flykting, och gjorde framgångsrik karriär inom näringslivet, säger träffande: "Inte får integration kosta pengar, antingen vill man integrera sig och då tar man sig själv i nacken, som jag gjort, och lär sig språket och sederna, eller så vill man det inte och då hjälper inga pengar"
Sverige har kastat astronomiska summor på människor som redan från början har sagt att de inte kommit till Sverige för att anamma svensk kultur, svensk lagstifning och värderingar, utan för att sprida sin egen kultur. "Pli svenne, fii faen" är responsen på dessa miljardsatsningar i förorterna. Därför går dessa ungdomar redan omkring med T-skjortor med texten "2030:då tar vi över". Och befolkningsprognoserna med massinvandring av muslimer och deras höga födelsetal stöder helt denna slogan! Att Sverige inom ett par decennier riskerar att bli en islamsk republik, med sharialagar, stening av kvinnor, avrättandet av homosexuella och judar osv., är något vi i Finland redan nu borde planera för. SFP, ifall det handlar klokt och nu visar tummen ner för Thors och hennes planer, har då möjlighet att få ett ordentligt tillskott av svenskspråkiga väljare, då svenskarna flyr sitt eget land i stora skaror. Men tro inte att mångkultur är receptet för att locka dessa att rösta på SFP, ty de har i tidiga ungdomsår vaccinerats effektivt mot denna politik. Det är nämligen så att den demografiska utveckling i Bosnien och Kosovo, som ledde till den av Lönnqvist omtalade serbfamiljens flykt, nu pågår med full fart i Sverige!
Ovansagda är inte några fantasier ty ett flertal ansedda forskare och författare varnar redan för detta. En sådan är Bruce Bawer och hans bok "While Europe slept" som fått mycket uppskattande rescensioner i Storbritannien och USA. Bawer säger klart ut att Europa - och främst Sverige - nu upplever sin "Weimar moment", att man i toleransens namn bereder väg för en aldrig skådad intolerans i denna världsdel. De första tecknen i skyn angående Sveriges framtid syns redan i flere städer. Sentida historiker kommer säkert att hålla 23 april 2008 som en betydande milstolpe på Sveriges väg mot undergången ty då togs det första spadtaget i byggandet av stadsdelen Victoria Park i Malmö, Nordens första "gated community", där invånarnas trygghet garanteras av höga staket i stål och andra säkerhetsandordningar. Och de som flyttar in här är inte "vanliga" medborgare, vilka inte har råd att bo så, utan det är den politiska nomenklaturan som är den första att fly det elände de själva skapat!
Sveriges väg får aldrig bli vår!

Hej på er alla!

2008-12-31T09:22:00.000-08:00

Börjar här med en blogg som kommenterar dagsaktuella händelser utgående från historien och dess lärdomar. Finskt formulär men Frontlinjen håller jag på svenska, ty etulinja är upptagen, så jag måste fundera ut ett nytt namn på finska.
Namnet frontlinjen symboliserar den vanliga, hederliga, hårt jobbande medborgarens vardag: Han som befinner sig i samhällets frontlinje, där han är den första som märker vad som händer i vår vardag. Detta i motsats till Finlands ärftliga nomenklatura, som saknar erfarenheter av den hårda verkligheten.
Bilden av mig är tagen vid Aimo Tukiainens hjältemonument invid Salla kyrka, där jag hedrar krigets offer i denna hårt prövade gränsbygd. Ett enkelt, men talande monument i granit "Hauta etulinjassa" där soldaterna knäböjer och ber om ursäkt för politikernas, Cajander och Tanners, felkalkyler, vilka stod Finland dyrt. De knäböjande ber liksom om ursäkt för att de inte helt och hållet lyckades skydda gränsbygdens civilbefolkning mot partisanernas illdåd (obs Finland lyckades bättre än något annat land skydda sin civilbeolkning under senaste krig; 1 död civil-40 stupade soldater, fantastiskt bra facit), men de tycks tillägga "Felet var inte vårt, utan politikernas, som helt förbisett försvarsmaktens behov".
Samma sak gäller idag: Politiker utan erfarenhet av verkligheten - rubelbroilers från Fabriksgatan - gör felaktiga beslut som folket dyrt betalar.

Gott nytt år!